Denna krönika var införd i Landets Fria tidning i maj 2016.
Många skulle säga att de ekologiska kriser vår kultur orsakar beror på trasiga relationer mellan människan och resten av naturen. Inte konstigt att vi sitter i skiten i så fall; vi behandlar andra levande varelser som ting, något som kan ägas, köpas och säljas. Som man inte behöver ta någon större hänsyn till så länge de fortsätter att fungera för oss. Så länge ekosystemen fortsätter att leverera tjänster.
En ny, och samtidigt urgammal, rörelse ifrågasätter denna världsbild. Rörelsen för naturens rättigheter menar att även andra varelser än människor har rättigheter i kraft av att de existerar. Detta är en levande tanke hos urfolk runt om i världen, och i Ecuador och Bolivia – länder med starka urfolk – har idén kodifierats i lag. Under det tidiga 2000-talet har detta perspektiv vuxit även i det västerländska samhället. Påven meddelande t ex i ett tal i FN i höstas att inte bara människor har rättigheter – även Jorden har det.
På uppdrag av FN:s generalförsamling pågår faktiskt en process för naturens rättigheter sedan en tid. Nu i vår deltar jag (som en av flera svenskar med koppling till Lodyn, ett nätverk för naturvakenhet, ekopsykologi och aktivism) i en dialogprocess, Harmony with Nature. Så här presenteras den:
”Kunskapsnätverket Harmony with Nature består av praktiker, akademiker och forskare dedikerade åt att stärka interdisciplinära samarbeten för att föra fram en icke-antropocentrisk, eller Jordcentrerad, världsbild, även kallad en jordlig rättsfilosofi. Centralt i denna världsbild är erkännandet av naturens egenvärde och av relationen mellan människan och Jorden som symbiotisk, sammanvävd och föremål för universums naturliga lagar.”
De ca 150 ”experterna” från olika håll i världen ska innan midsommar besvara ett antal frågor om sätt att implementera en jordlig rättsfilosofi, möjliga hinder och rekommenderade prioriteringar. Svaren sätts samman till en rapport till FN:s generalförsamling. Fokus för dialogen är att hitta sätt att omskapa system för mänsklig styrning (governance) så att de utgår ifrån ett perspektiv där Jorden, inte människan, är i centrum. Kanske innebär detta en större revolution än när vi förstod att Solen var i centrum och inte Jorden? Jag vet inte. Men en reaktion jag ofta möter är att idén att naturen har rättigheter är bra, men omöjlig att uppnå; närmast utopisk. Det ger mig så mycket hopp att FN innefattar processer som inte stannar där, utan faktiskt sätter igång att utreda vad det skulle innebära och vad som kan vara vägar framåt.