Denna text var införd i Landets Fria tidning 21-05-14
På den tiden jag pluggade biologi utforskades genetikens möjligheter som bäst. Det haussade projektet att kartlägga hela det mänskliga genomet pågick för fullt. Ett seminarium i de ståtliga salarna hos Kungliga Vetenskapsakademien, med den i år Nobelprisbelönade genetikern Svante Pääbo, behandlade mänskliga raser ur ett genetiskt perspektiv. Jag minns den påtagliga lättnaden jag kände av den tydliga slutsatsen från genetikerna: det är inte relevant att tala om raser inom arten Människa.
Så skönt, tänkte jag, det förskräckliga kapitlet i historien kan avslutas nu! Mina förhoppningar har förstås kommit på skam. Rasismen har inte upphört för att vetenskapen visar att den är grundlös, den diskriminering baserad på rastillhörighet som samma vetenskap tidigare ägnat sig åt. Nu talar vi istället om ”rasifiering”, hur föreställningar om människor baserade på fördomar om ursprung leder till strukturell diskriminering. Black Lives Matter-rörelsen innebär att denna inte längre kan ignoreras.
Frågan är vad vi gör åt den? Jag har inte hittat någon som har mer att säga om det än Martin Luther King. Under de sista åren av hans – allt för korta – liv utforskade han en ny slags revolution. Han började se samhällets problem som mer komplexa än att de kunde lösas av medborgarrättsrörelsens krav på lika rättigheter. Den verkliga frågan är en genomgripande omställning av samhället, menade han och utvecklade en global vision: The Beloved Community. Ett samhälle där fred och rättvisa råder och människor förmår dela på Jordens rikedom. Där vi bedömer varandra efter personlighet, inte hudfärg.
”En olycklig sak med Black Power är att det ger ras prioritet vid en tidpunkt när effekterna av automatiseringen och andra krafter har gjort frågan om ekonomi fundamental för svarta såväl som vita” sa han. Han avvisade bestämt, med nästan profetisk relevans för vår tid av skärmar och algoritmer, den ”teknologins diktatur” som förminskar människor genom att de förlorar sin upplevelse av delaktighet. ”Vi måste snabbt påbörja skiftet från ett ’sak-orienterat’ samhälle till ett ’person-orienterat’ samhälle. När maskiner och datorer, vinstmotiv och äganderätt anses viktigare än människor, så kan aldrig … rasism, materialism och militarism besegras.”
Det är inte som att de problem MLK uppfattade har löst sig, tvärtom. Automatiseringens makt över våra liv har sedan hans tid nått en nivå jag tror att han skulle ha svårt att föreställa sig. En av åtta amerikaner är beroende av matkuponger från staten. I Sverige ökar klyftorna sedan 80-talet. Även om diskriminering baserad på ras är ett oacceptabelt faktum, så innebär varje annan strävan än att mötas på lika villkor som människor en återvändsgränd. En mycket farlig sådan i en tid då den ständiga ökningen av resursanvändning som vi byggt vårt samhällssystem på upphör (en faktor MLK nog inte räknade med). Ras som utgångspunkt för rättvisa gör att vi fokuserar på skillnader istället för likheter. Det leder inte till The Beloved Community.
MLK fick kritik av sin egen rörelse för sin försonande vision, bland annat från aktivisten Grace Lee Boggs som arbetade parallellt med både honom och Malcolm X. Hon tyckte att den var naiv och sentimental: ”de flesta radikaler, även jag, uppfattade revolutionär kamp som ett uppror, ett maktövertagande från de förtryckta av förtryckarna, av offren från skurkarna”. Men Boggs tänkte om och arbetade under senare delen av sitt liv (hon blev 100 år!) på gräsrotsnivå för att förverkliga the Beloved Community i sin hemstad Detroit.
”Detta är vad verkliga revolutioner handlar om. De handlar om att omvärdera våra relationer med varandra, till Jorden och till världen; om att skapa ett nytt samhälle i de platser och rum som lämnas vakanta då det gamla sönderfaller; om hopp, inte förtvivlan; om att säga ja till livet och nej till krig; om att hitta modet att älska och bry sig om världens folk som vi älskar och bryr oss om våra egna familjer.”
The Beloved Community är fortfarande en fantastiskt inspirerande, storslagen vision. Kan vi tillsammans, med våra olika erfarenheter och perspektiv, föreställa oss och arbeta för ett rättvist samhälle med lika möjligheter för alla? Det kommer att kräva en kvalitativ förändring i våra själar, liksom en kvantitativ förändring i våra liv, sa MLK.
Power with, not power over.
Vi är inte där ännu.