(i lite utvecklad form)
Jag har föreläst om miljöfrågor i 20 års tid. Något jag ständigt återkommer till är Martin Luther Kings frukostcitat: ”And before you finish eating breakfast in the morning, you’ve depended on more than half of the world. This is the way our universe is structured, this is its interrelated quality.”
På senare tid har jag fått upp ögonen för Martin Luther Kings idé om The Beloved Community, ett samhälle där fred och rättvisa råder, där människor förmår dela på Jordens rikedom. Ett Beloved Community för det 21:a århundradet behöver inkludera hela den levande världen. Detta innebär ett paradigmskifte för den västerländska kulturen, som vilar på det grundläggande antagandet om naturen som inget annat än en resurs för människan. Våra lagar bygger på denna idé om mänsklig dominans. Dessa lagar tillåter och stödjer ett system som river isär Skapelsen medan vi ser på. Starka och mäktiga aktörer tar sig rätten att kolonisera och plundra den levande världen, vilket leder till fullständigt förödande förtryck av människor och natur.
Eftersom detta system, med dess hejdlösa resursslöseri, gett oss så långa armar att vi inte ser vad händerna gör, så kan vi i godan ro äta vår frukost utan att se vad det leder till. Vi behöver inte se hur urbefolkningar berövas sina marker, hur besprutade fält tränger undan vild natur, hur djur lever inspärrade i fabriker. Ett strukturellt, oavsiktligt, omedvetet och rasistiskt våld.
Men precis som att vi kunde ändra lagarna så att de – åtminstone på pappret – respekterar mänskliga rättigheter, så kan vi ändra dem så att de respekterar naturens rättigheter. Lagar är etiska manifestationer. Att erkänna naturens rätt att existera för sin egen skull i lagstiftning innebär en ny etik, en etik som förstår människan som en del av en levande helhet. Det borde därför inte vara överraskande att just trossamfunden är ledande inom arbetet för ekocid och naturens rättigheter i Sverige (se t ex här och här). Trossamfunden har en helt unik röst i etiska och existentiella frågor. Det är den nivå som omställningsarbetet behöver röra sig på för att möjliggöra ett samhälle i harmoni med naturen. Där frukosten jag äter bidrar till något gott inte bara för mig, utan för alla. Det är med stor ödmjukhet jag tar emot detta pris för mitt arbete i den riktningen. Jag delar det med de många, många människor över hela världen som arbetar för lagar som inkluderar den levande helheten.
Vad priset ska gå till
Folk över hela världen är också i färd med att bygga Beloved Communities, och det är det mest hoppfulla som sker just nu tycker jag. Under det tämligen dystra året 2022 har jag haft förmånen att genom en liten förening jag är engagerad i, Rädda Regnskog, stödja ett sådant initiativ i en by i västra Kenya: Mabinju Powerhouse Youth group. Jag har precis besökt dem.
Kenya är hårt drabbat av klimatkrisen i form av långvarig torka. Mabinju Powerhouse har som motto: ”Mitigating climate crisis through afforestation”. Deras arbete är så relevant på en global och lokal skala samtidigt. Jag är helt tagen av hur en grupp människor i en by i Kenya vill och kan ta det ansvaret och ledarskapet med sådan skicklighet och passion. Under loppet av ett år har de byggt upp ett utbildningscentrum och en plantskola. De ger bort trädplantor till alla som vill ha, så att människor kan skapa sina egna permakultur- och agroforestry-system och genom att beskoga landskapet öka nederbörden. De håller utbildningar för barn och unga i miljöfrågor och de har skaffat byns första datorer så att barnen får kunskap i att hantera sådana.
“Don’t ask what you need. Ask what nature needs.” Geoffrey Ouma, initiativtagare till Mabinju Powerhouse
Under året kommer de att sätta igång arbetet med att återbeskoga större områden, bland annat längs floden Nyandiwa som rinner ut i Victoriasjön. En gång var stora delar av Kenya täckt av det bälte av regnskog som sträckte sig över den afrikanska kontinenten. Idag finns den bara kvar på ett enda ställe, Kakamegaskogen, som ligger mindre än tio mil från Mabinju. Trots närheten har våra vänner aldrig varit där. Inom permakulturen menar vi att den vilda naturen är förebilden och läraren. Jag vill att Mabinju Powerhouse ska kunna åka dit på studieresa och uppleva vilka skogar de bidrar till att återskapa. Det är vad priset ska gå till.
Vill du också stötta arbetet? Gör det genom Rädda regnskog!